112

Tvåtusen, det skulle räcka med det för att vingarna skulle få ta mig över gränser. Över skogar, sjöar och till slut havet. Kanske skulle du möta mig. Jag skulle ringa med ett hummelmummel under den sena natten och sedan skulle du köra iväg. Nu kan du inte gå barfota, bara följa strömmen och bära skor. Bära en tjock halsduk och gömma hakan under den. Jag skulle efter 35 minuter gå ut, gå igenom grupperna med kramar, kyssar, krockar. Två världar som blir till en. Kollisioner som landar mjukt. Min själ skulle kvävas av ensamhet pågrund av alla andras viharvarannskap. Och när jag väl skulle komma ut från flygplatsen skulle du sitta där och jag skulle krama dig tills vi börjar frysa. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0