Vara en del av gårdagen.

Jag funderar alldeles för mycket. Det var det han sa och en vänskap på över fem år kunde nog ha rätt. Tänkte jag. Här hade jag en gång känt mig ren och fri. Väldigt nöjd och förenklad av världen. Bekymrade mig sällan över stjärnornas massiva och verkliga storlekar, fann sällan havet något som kunde döda mig med en enda våg utan istället något som kunde omfamna mig eller bara bli betraktat. Ingenting brukade kännas långt borta förutom just framtiden, men den hade nu mycket väl blivit en del av min skugga. Jag pratade mycket om honom. Han som klev på mig och försökte samtidigt vara en del av mig. Lyckades med båda och var nu borta. Förutom något vänskapligt blinkade sms. Och här var jag igen och här skulle jag stanna om nu inte mitt känslojag skulle få ta över helt. 
 
Här hade jag en gång känt mig ren och fri och här skulle jag förbli. 

RSS 2.0